Ren, total besvikelse. Det blev inte som jag hade tänkt mig, alls. Alla planer som jag sett fram emot har suddats ut och Dagen D närmar sig. Dagen då skolan börjar igen. Nu har jag inget att se fram emot utan nu återstår bara nedräkningen. Orättvist att något jag har fått må dåligt över och kämpat för äntligen har löst sig och nu kan du inte. Jag förstår din situation helt utomordentligt men jag kan inte hjälpa att jag blir sådan här. Det ser inte bra ut..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar