Varför kan inte bara vardagen vara problemfri? Det lyckas alltid dyka upp något nytt att oroa sig för. Som skapar ångest. Det tar så mycket på krafterna. Jag vill bara att allt ska vara som vanligt. Som förr. Det fanns inga tvivel. Allt var jämlikt och vi båda visste precis vart vi hade varandra. Nu vet jag inte längre. Jag försöker ta tag i det för att någon gång bli av med det. För att kunna gå vidare. Men det verkar inte vara rätt sätt för dig. Jag har ingen aning vad som försigår i ditt huvud. Det enda jag vet är att jag vill vara med dig nu. Sitta i din famn och tänka på allt underbart vi gått igenom tillsammans. I Love you!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar